fitorfat.blogg.se

Goddag kära vänner!

Alltså, vilken upplevelse jag fått glädjen att vara med om. Ingenting blev som jag tänkt mig, och då menar jag främst smärtmässigt. Allt blev mycket bättre än jag någonsin vågat drömma om. Tänkte dela med mig lite kortfattat av min OP-berättelse!

 

Vaknade tiiidigt på OP-dagen och tvättade mig en sista gång med Destucan. Fönade håret och gjorde mig redo för bilfärd till Sthlm. Väl framme hämtade jag ut mina receptbelagda mediciner och sedan var jag på kliniken i god tid. Först fick jag byta om och träffa en sköterska från uppvaket, och hon berättade bara lite snabbt att det var henne jag skulle få träffa när jag vaknade efteråt. Sedan kom kirurgen Patrik Höijer in för att rita på mig och prata lite. Efter det fick jag träffa narkosläkaren som lovade att ge mig perfekt smärtlindring så att min upplevelse skulle bli så behaglig som möjligt och han nästintill lovade att jag inte skulle ha ont när jag vaknade, vilket kändes befriande.

 

Sedan fick jag följa med in i operationssalen och fick en nål i armen isatt av narkosläkaren och en blodtrycksmätare påsatt på andra armen av någon annan. Sedan höll narkosläkaren syrgasen framför näsan på mig samtidigt som han sa att han började spruta in lite sömnmedel i min arm, och VIPS så sov jag. Hallå, jag hade fortfarande inte fattat att det var så nära ännu, allting gick så fort (och tur var väl det).

 

När jag vaknade hängde Patrik över mitt huvud och jag frågade direkt om jag fick se hur mina bröstvårtor satt. Minns att jag kommenterade att dom var lite väl långt ner, men han skrattade bara och sa att dom kommer hamna högre upp sen när inplantaten sjunker. Sedan måste jag ha somnat om igen...

 

Jag vaknade på uppvaket och fick en festis, mmm så gott det var. Frågade efter mobilen men sköterskan sa att jag fick vänta lite med den ännu. Väntade på nästa sköterska och frågade samma sak, och han var inte lika vrång ;)

 

Var helt klar i skallen och hade inte ont någonstans. Kände dock att blicken inte hängde med hundraprocentigt men jag var inte illamående eller så. Instagrammade och postade purfärska bilder på POF, smsade även alla jag kände som visste om operationen. Fick rådet att försöka somna om vilket jag också försökte med men det var ju omöjligt med tjejen jag olyckligtvis hade fått i sängen bredvid mig. Hon gnällde och tjatade om vartannat. Det var visserligen synd om henne, men i en sådan situation är man ganska egosistisk, och eftersom jag ändå inte kunde sova något mer så bad jag om att få åka hem.

 

Bilresan hem gick ypperligt och jag mådde bra hela dagen, väl hemma tände jag grillen för att fira mina nyskapta varelser. Egentligen så har jag aldrig haft ont. Det enda stället jag haft ont på är i ryggen. När jag sovit har jag vaknat med känslan av att ryggen ska gå av mitt itu. Självklart har det också varit lite bökigt att ta sig upp ur sängen, men jag har jobbat mig upp metodiskt och strategiskt och slutligen har jag lyckats tagit mig upp helt själv. Jag åt smärlindrande mediciner 2 dagar efteråt men sedan slutade jag med dom också, känns onödigt att äta tabletter för sakens skull, när man ändå inte är i behov av dem...

 

Det värsta med hela operationen, håll för öronen nu - är att jag blev uppsvullen som en boll. Gick upp 4,5 kilo vilket är otroligt mycket på typ 2 dagar. Detta är tack vare bland annat vätska som bildas i kroppen efter narkos och medicinerna man äter. Misstolka mig rätt, men jag mådde verkligen dåligt av det. Att liksom bli påmind över hur det var att väga mer igen, nu när jag äntligen lyckats känna mig nöjd över min vikt. Det är absolut smällar man får ta, och jag är redan gladare då vågen sakta men säkert arbetar sig nedåt igen (+1,5kg, exkl. inplantat nu).

 

Nu är planen att försöka ta minst 1 långpromenad om dagen rätt lång tid framöver, ända tills jag får roa mig med värre pass. Målet är attt kanske gå 2 promenader dagligen, beroende på väder och humör såklart. Självklart i långsamt tempo då man inte bör svettas ännu, med tanke på ärren.

 

Allt som allt är jag oerhört glad och lycklig över mina bröst som består av 650cc, hög profil, mellanhård variant från Mentor. Är det något annat ni undrar över får ni jättegärna fråga så lovar jag att besvara era funderingar.

 

Bjuder på några bilder, några där jag är svullen fortfarande och några från idag, då jag "bara" ligger 1,5kg från min "normala vikt"...!